Jag är tydligen farlig, det har jag fått höra, via telefon idag. Två tjejer som jag kommit i kontakt med genom åren, som uppenbarligen inte tror så mycket om mig, de påpekade klart och tydligt att jag är en feministfitta som fått för lite (eller om det var för mycket?) kuk. Feministfitta. Jag? Tror inte det va. Dessutom har jag inte lust att diskutera mängden upplevd kuk med två hobby-emo-tjejer som helt enkelt bara funnits ivägen.

Jag är ju tjej, fitta by law uppenbarligen, samtidigt som jag är feminist för att jag har hjärna nog att fatta att jag kan säga nej när fan jag behagar. Så för att jag är tjej, med balls, så blir man feminist. En butch. Det är INTE respektabelt att kunna säga "dra åt helvete och ta bort ditt jävla kön ifrån min säng", egentligen ska man bara trycka ner vilket jävla kön somhelst i vilket jävla hål somhelst, för att upprätthålla sin kvinnlighet.

Det är en sjuk sexhysteri nuförtiden, men det är väl varje människas rätt att få bestämma vad hon vill ha. Men nej, för jag är en feministfitta, för att de två fått för lite kuk? Eller jag är en feministfitta för att jag har stake, men ingen kuk? Eller är jag feministfitta för att jag gör vad fan jag behagar, eller för att jag har insett att jag kan säga nej, när den andra parten har lust med något som jag inte har lust med? Vad hände med naturlig jävla åtrå och snyggt klassiskt jävla sex?

Jag är inte feminist, och det är något jag kan stå för. Feminism har inte ett skit att göra med hur mycket jag knullar, hur många, vilket kön, vilken storlek. Jag kan utöva sodomi på uppstoppade renar, men det gör mig inte mer eller mindre feminist. Det gör mig korkad.

Hursomhelst så hade jag upprört de här två tjejerna som jag nämnde i starten, genom att gett deras kompis en hjärna. Jag var full och hon var snygg. "...och du sa att hon inte får knulla." NEJ, ERA JÄVLA ÄRTHJÄRNOR! Hon får knulla så mycket hon vill, men hon hade berättat hur sällan hon verkligen kunnat säga att hon inte ångrat det. Hon var tjugo år. TJUGO! (Och jätte, jättesnygg.) Nu hade hon uppenbarligen skaffat sig polare i sin egen ålder, och en pojkvän som heter duga, en kompis till mig dessutom.

Kul att hennes polare kände för att ringa och säga hej åtminstone, för jag har fan räddat någons liv. Dessutom fick jag en chans att se mig själv ur ett helt nytt perspektiv, och förstå att jag borde dyka ner i deras filosofi som är att det är smartast att ha sex med den som vill ha sex med dig, för nästa helg kanske ingen vill ha sex med dig bara för att du sa nej till den första killen, och då kommer ingen någonsin att vilja ha dig.

Så logiskt att Annie hittade en man då, bara för att hon sa nej till de där tjugo andra ollonhjärnorna. De där brudarna har fått kuk rakt in i hjärnan. Sugit av någon som bara krossat gomseglet och skjutit ut hjärnan genom ögongloberna.

Sex i all ära, men det är alltid du själv som bestämmer. Annars är det fel.

Nu har jag varit vaken sedan nio, och jag har druckit en massa grönt te. Får kompensera för skoldagarnas sjuka kaffekonsumtion nu på helgerna.

Myggbetten försöker läka och så, så förhoppningsvis ser ansiktet inte ut som Hirsoshima i mer än ett halvår till. Det finns ljus i slutet på tunneln med andra ord.

Saknar katten, nu när jag är hos mamma, ingen som krafsar på dörren som får responsen dra åt helvete jävla kattjävel jag ska döda dig.

Har verkligen ingenting att säga. Den här dagen har inte haft tid att framkalla några känslor, vilket stör mig. Sedan håller den ingenting framför sig, förutom en film eller två ikväll möjligtvis. Lite läxor som ska göras och lite saker som ska tas itu med i allmänhet. En tråkig rutin-Svensson-dag. Å andra sidan måste jag hem till min mormor, och senare hämta mobilladdare hemma hos pappa. Det enda jag glömde igår. Svinigt. Är du på Isabell?

Helt mörbultad är jag efter ett par kilometers vandring med hel jävla campingtunga väskor. Kläder väger tungt. Imorgon ska jag spännande nog tvätta de där kläderna.

Ikväll blev jag bjuden på fest två gånger, det gjorde att jag kände mig nöjd med mig själv, sen ringde gräddbulle-Bengt och ville att jag skulle följa med honom och jobba. Vi skulle i så fall åkt redan ikväll och åkt i den jävla våldtäktsbilen i fem, sex timmar för att få sova pyttelite och sen gå upp och sätta upp ställningar osv. Komma hem på lördag natt.

Jag sa nej.

Vill verkligen jobba ihop lite snabba dock.
Och jag har förlorat massivt på betapet. Hemskt.

Funk. Jag ska hem till pappa (igen) alldeles strax, och jag har slagit in en liten keramiksak som jag gjort, i tidningspapper som jag sprejat silvrigt. Mamma tror att han kommer bli glad för den, och blir han inte det tar jag tillbaka den. Super foxy är den.

Satte med möda i min captivering i läppen idag. Min spiral är i örat nu, det ser okej ut antar jag. Ringen i läppen var en bra sak, för jag kan inte dra i den med tänderna som jag, irriterande nog, gjorde med min spiral. Jag kom på mig själv med det hela tiden och kom på hur mycket jag hatar att andra håller på sådär. För jävligt är det. Men nu är spiralen borta och jag har snyggisringen, foxy fine.

Jätteintressant.

Ja för i helvete jag har varit uppe sedan mittinattentid och jag orkar inte. Morgnar representerar allt jag hatar. Det ljusnar, det ska vara en inövad rutin att gå upp då, och det är alltid en början på en plågsam dag i livet.

Jag avskyr morgnar.

Den här dagen har varit ganska slapp, haft religion, sen inget mer. Ingenting alls, vilket inneburit att jag åkt hem. Till mamma. Det är väldigt ovant att kunna se sin SÄNG i sitt alldeles egna rum med sin egna Jack Nicholson på väggen och det luktar gott och är lagom ljust. Fint är det. Med lite David & the Citizens blev det nästan höst för en liten stund också. Kärlek.

Jag ska ringa lite samtal och verka upptagen en stund nu! Hejdå.

Liten lägesrapport kanske.

Nöjd med: Att jag återigen blir kär i vad jag målar och vad jag skapar. Utvecklas och kommer framåt, med lite våld, vilja och vaselin dock.
I: den här veckan ska jag ta steget och träffa en ny person. Kanske det går bra.
Skor: Kängorlängtan, kängorkärlek. Annars trasiga gamla Vans som jag älskar.
Dricker: Mjölk.
Borde: Laga ansiktet, göra läxorna och mata katten.
Äter: Äter inte, jag är mätt.
Kläder: NIN och jeans.
Läser: Hemmagjorda manus av folk.
Gör gott: Att tycka om någon, och att bli omtyckt. Det gör gott.
I kylskåpet: ...mjölk?
Sover: Fruktansvärt.
Har: Ont överallt.
Senaste inköp: Bananer?
Funderar på: Om jag är välkommen hem igen, om jag verkligen vill göra diverse saker eller om det bara är någon kompensationsgrej jag fått för mig.
Längtar: Efter höst och vinter.

Jävla fittigt det är nu. Myggbett som tar över hela ansiktet eftersom jag river upp dem hela tiden. (Jag vet inte om jag gör det hela mer eller mindre dramatiskt i skrift, men det känns som jag kommer göra en Lord Rochester och att hela ansiktet kommer trilla av.) Hursomhelst så tycker jag fruktansvärt synd om mig själv för det. Jag gillar mitt ansikte och vill inte ha värsta splatterfilmskadorna där. Äckligt är det.

Jag hade jättemycket konst idag, och jag börjar lära mig använda och uppskatta akvarellfärger och dess lilla liv, och idag skulle vi "göra en helhet" av text och bild, vilket är en toppenträning inför mitt projektarbete för övrigt, så jag använde ett stycke ur Right Where It Belongs som jag gjorde en underbart vacker målning till, och så gjorde jag en bild med ett Marquez-citat som riktlinje. Hur nöjd som helst, och jag skulle kunnat haft sex med de där bilderna. Kanske inte praktiskt, men rent metaforiskt. Sen fick vi en meningslös och jättetråkig uppgift som jag inte ens kommer gå in på.

Isabell har modigt nog lånat ut sitt playstation till mig och Hanna idag, och Silent Hill 2, så jag ska fan vänta på att Hanna kommer hem ifrån bion hon är på nu, och tvinga henne att spela och jag ska tvinga henne att skrämma skiten ur sig!

Nu är jag väldigt trött, efter den förvånansvärt ansträngande konstdagen. Det är faktiskt ganska påfrestande att sitta still i flera timmar och koncentrera sig till fullo på ett papper och ett motiv, handkontroll och kreativitet. Det är dessutom väldigt svårt att upprätthålla ett intresse för en och samma sak såpass länge. Hursomhelst har jag valt den här linjen och jag kommer inte ifrån att måla får mig att må bra, och i allmänhet ger mig distans till mig själv. (Ibland.) Nu ska jag göra något annat.

Adjö.

JUST DET jag tänkte skriva om alla äckliga, hemska, sjuka, galna, förtärande ljud som min silverspiral utger när den kommer i kontakt med våra gula kaffekoppar. Eller muggar är det mer, stora, gosigt härliga, fettiskaffemuggar. Hursomhelst så är det ett märgljud, som går rakt upp i huvudet och ger mig äckliga rysningar i hela kroppen. HEMSKT är det!!!